Betänkandet (SOU 2007:22) "Skyddet för den personliga integriteten - kartläggning och analys

Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) har getts tillfälle att yttra sig över rubricerat betänkande och får anföra följande. Tidningsutgivarna avgränsar sitt yttrande till att avse betänkandets kapitel om "Massmedier och Internet".


1. Uppdraget - och dess fortsättning

Tidningsutgivarna noterar inledningsvis att det av kommitténs direktiv uttryckligen framgår att integritetsskyddets förhållande till de grundlagsskyddade massmedierna inte ingår i kommitténs utredningsuppdrag.

Kommittén ägnar detta till trots ett helt kapitel uteslutande åt "Massmedier och Internet". Det motiverar man med att man för att kunna utföra sin i direktiven likaså föreskrivna analys av om skyddet för den personliga integriteten "kan anses tillfredsställande reglerat", så måste man kartlägga i princip all lagstiftning som berör personlig integritet, inklusive den som innefattar grundlagsskydd för massmedierna. Tidningsutgivarna noterar i detta sammanhang att "massmediekapitlet", i likhet med betänkandets övriga kapitel, omfattar även en "Sammanfattning och bedömning".

Tidningsutgivarna har i och för sig inget att invända mot att även massmedieområdet analyserats, men vill åtminstone sätta ett frågetecken för om inte kommittén här gått utanför sitt uppdrag. Det gäller i synnerhet som integritetsrelaterade frågor om massmedier och Internet - i den utsträckning de aktualiseras - samtidigt hanterats inom ramen för tryck- och yttrandefrihetsberedningens arbete (Ju 2003:04). Tidningsutgivarna förutsätter därför att när kommittén nu fortsätter sitt arbete med överväganden om eventuella behov av reglering, så kommer det inte att omfatta det grundlagsskyddade massmedieområdet.


2. Massmedier och Internet

Kommittén anger två huvudpunkter i sin bedömning av skyddet för den personliga integriteten på massmedie- och internetområdet.

För det första anges mera allmänt att skyddet för den personliga integriteten är "allmänt sett svagt" i de grundlagsskyddade medierna. För det andra menar man att utvidgningen av det s k databasskyddet som gjordes genom ändring i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) år 2003 innebar en "mycket väsentlig urholkning" av skyddet mot kränkningar på Internet.

Tidningsutgivarna kommenterar dessa påståenden var för sig i det följande.

a) "Allmänt sett svagt" integritetsskydd i de grundlagsskyddade medierna?

Tidningsutgivarna delar kommitténs uppfattning att en vidsträckt tryck- och yttrandefrihet sedan länge ansetts ha ett högt värde i Sverige. Detta innebär också att andra - ibland motstående - intressen i viss mån fått stå tillbaka vid konflikter dem emellan. Det kan till exempel gälla det allmännas eller den enskildes ekonomiska angelägenheter, intresset av att förebygga och beivra brott - eller skyddet för den personliga integriteten. Det är helt enkelt "prislappen" för en vidsträckt tryck- och yttrandefrihet.

Men det är också ett etablerat och erfarenhetsmässigt baserat konstaterande att ett öppet samhälle där tankar och åsikter kan bytas och brytas offentligt om i stort sett vad som helst och ett samhälle där maktmissbruk och oegentligheter kan uppdagas genom regler om offentlighet och meddelarfrihet, är att föredra. Och ett sådant samhälle förutsätter just en vidsträckt tryck- och yttrandefrihet.

Det innebär inte att integritetsintresset lämnats vind för våg av lagstiftaren, så snart det förekommer i massmediesammanhang. I brottskatalogen i tryckfrihetsförordningen (TF) ges skydd för den enskildes ära och integritet genom reglerna om förtal och förolämpning. Skyddet förstärktes ytterligare genom att brottet olaga hot år 2003 infördes som ett tryck- och yttrandefrihetsbrott.

För flertalet av de grundlagsskyddade medierna gäller därtill att hänsynen till och skyddet för den enskildes integritet sträcker sig längre, antingen genom den självreglering som branschen upprätthåller genom pressetiska regler och tillsyn av Allmänhetens Pressombudsman (PO) och Pressens Opinionsnämnd (PON) eller genom villkor i sändningstillstånd från staten och tillsyn genom Granskningsnämnden för radio och TV.

Enligt Tidningsutgivarnas bedömning täcker dessa organ, åtminstone till omfattningen av vad som publiceras, en absolut merpart av de medier som i dag bedriver verksamhet i grundlagsskyddade former, inklusive såväl tryckta medier och etermedier som internetpubliceringar.

Utöver detta har de flesta etablerade medieföretag - som i praktiken även här är en absolut merpart av de företag som bedriver verksamhet i grundlagsskyddade former - egna huspolicies, etikdokument m m, som syftar till att skydda den enskildes integritet mot kränkningar. Och inte minst för man en levande diskussion på redaktionerna om detta.

Det går förvisso alltid att ha olika uppfattningar om huruvida omfattningen av det skydd för den personliga integriteten som erbjuds via lag och etik är tillräckligt långtgående. Men det är, åter igen, en avvägning mot intresset av en långtgående tryck- och yttrandefrihet. Vilken uppfattning man än må ha om balanspunkten för den avvägningen är det enligt Tidningsutgivarnas mening fel att hävda att skyddet för den personliga integriteten i de grundlagsskyddade medierna är "allmänt sett svagt".

Tidningsutgivarna vill till sist korrigera kommitténs beskrivning av den manifestation för tryckfriheten som de svenska dagstidningarna genomförde den 30 augusti 2006. Enligt kommittén (s 440) var detta en "protestaktion" riktad mot Justitiekanslerns förslag om en generell lagbestämmelse om rätt till skadestånd vid grova integritetskränkningar. Kommittén anför vidare (s 442) att detta "massiva avståndstagande" till Justitiekanslerns "ganska beskedliga förslag" ger en fingervisning om vilket motstånd som kan väntas vid varje initiativ till lagändring som innebär att integritetsskyddet stärks.

De svenska dagstidningarnas manifestation var nu inte en direkt reaktion på Justitiekanslerns förslag utan föranledd av en lång rad händelser, som alla gett uttryck för att tryck- och yttrandefrihetens ställning i det svenska samhället försvagats eller riskerar att försvagas. Justitiekanslerns förslag var bara en av alla dessa händelser och om kommittén är intresserad kan den ta del av de övriga på www.tu.se. Dessutom ägde manifestationen alltså rum den 30 augusti 2006 - inte "våren 2006" som kommittén skriver. Det är däremot ett riktigt antagande att eventuella lagförslag som innebär att tryck- och yttrandefriheten försvagas inte precis kommer att applåderas av branschen.

b) Utvidgningen av det s k databasskyddet som gjordes genom ändring i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) år 2003 innebar en "mycket väsentlig urholkning" av skyddet mot kränkningar på Internet?

Genom en ändring i YGL år 2003 utvidgades möjligheterna att erhålla grundlagsskydd för databaspubliceringar från att tidigare endast ha varit tillgängligt för redan etablerade medieföretag till att nu även kunna erhållas av privatpersoner, organisationer, företag m fl. Det tidigare massmedieprivilegiet avskaffades alltså och rätten till grundlagsskydd gjordes tillgänglig för envar.

Mot detta är kommittén mycket kritisk, bl a därför att det i motsvarande mån begränsade personuppgiftslagens (PUL:s) tillämplighet på databaspubliceringarna. Kommittén anser sig därför kunna "konstatera" (s 488) att integritetsskyddet på det mediala området har "väsentligen försämrats till följd av grundlagsändringarna 2003".

Några konkreta belägg för att så skulle vara fallet kan dock kommittén inte redovisa utan påståendet synes endast vara ett antagande. Som kommittén noterar (s 488) har den inledningsvis nämnda Tryck- och yttrandefrihetsberedningen - numera omvandlad till en parlamentarisk kommitté - haft i uppdrag att analysera effekterna för integritetsskyddet av det utvidgade grundlagsskyddet.

Vid publiceringen av Integritetsskyddskommitténs betänkande var denna analys ännu inte slutförd. Numera är analysen dock klar och den kommer att redovisas i Tryck- och yttrandefrihetsberedningens kommande delbetänkande. Eftersom Tidningsutgivarna genom expertmedverkan har deltagit i Tryck- och yttrandefrihetsberedningens arbete kan vi redan nu konstatera att analysen ger en helt annan bild än de antaganden som Integritetsskyddskommittén bygger sina slutsatser på.

Endast i fem procent av de databaser som erhållit utgivningsbevis genom det utökade grundlagsskyddet har något som möjligen skulle kunna kallas "integritetskränkningar" upptäckts. Av dessa utgör flertalet registeruppgifter och i övriga fall handlar det om eventuellt förtal som alltså är straffbart även för den som bedriver verksamhet enligt YGL:

Den utvidgade databasverksamheten verkar sålunda på det stora hela bedrivas på ett seriöst och ansvarskännade sätt och innehållet i databaserna kunna ge ett värdefullt bidrag till ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning, vilket ju också var syftet med hela reformen.

Det kan däremot finnas skäl att anta att integritetskränkningar är vanligare i omodererade databaser, t ex bloggar och chatsidor, där innehållet i databasen genom direkta inlägg kan påverkas av annan än den som driver verksamheten. Sådana databaser är dock uteslutna från möjligheterna till grundlagsskydd.

Mot ovanstående bakgrund kan Tidningsutgivarna inte finna annat än att Integritetsskyddskommitténs påstående om att utvidgningen av databasskyddet i YGL år 2003 inneburit en "mycket väsentlig urholkning" av skyddet för den personliga integriteten är felaktigt. Tidningsutgivarna utgår från att kommittén i sitt fortsatta arbete i en eller annan form korrigerar denna beskrivning.

Stockholm den 15 augusti 2007

Tidningsutgivarna

Pär Fagerström
Ordförande

Per Hultengård
Direktör

Skapad/ändrad: 2012-11-27