Betänkandet (SOU 2005:56) "Det blågula glashuset - strukturell diskriminering i Sverige"
Tidningsutgivarna begränsar sitt yttrande till att avse de frågeställningar som berör tidningsbranschen.
1. Sammanfattning
? Tidningsutgivarna delar inte den beskrivning av mediernas rapportering - eller frånvaro av rapportering - som utredningen ger uttryck för. Enligt Tidningsutgivarna är det synnerligen olyckligt när svepande, och till synes tvivelaktiga, formuleringar och tendensiösa generaliseringar upphöjs till sanningar. Utredningen konstaterar ju själv att forskningen på området är bristfällig. Tidningsutgivarna finner det anmärkningsvärt att allvarliga anklagelser förs fram mot medierna trots att de vilar på lösa grunder.
? Tidningsutgivarna delar utredningens bedömning att det varken är politiskt möjligt eller effektivt att bekämpa rasistiska och/eller fördomsfulla stereotyper i medierna genom inskränkningar i tryck- och yttrandefrihetsgrundlagen. Tidningsutgivarna menar dock att utredningen genom sitt förslag om att stärka positionerna för organisationer som arbetar mot rasism för att påverka och skapa en tydlig motröst till medierna, indirekt ifrågasätter mediernas oberoende och integritet. Tidningsutgivarna vill understryka mediernas självständiga rapportering och dess betydelse för en fri och oberoende åsiktsbildning.
? Tidningsutgivarna tillstyrker förslaget om en samlad lag och tillsyn som innebär ett förstärkt minimiskydd i förhållande till alla diskrimineringsgrunder. Enligt Tidningsutgivarnas mening leder ett samlat tillsynsansvar för regelsystem, preskriptionstider och handläggning till ett mer effektivt arbete mot diskriminering.
? Tidningsutgivarna avstyrker förslaget om ett förstärkt skadestånd i diskrimeringsmål, där bland annat arbetssökande som diskriminerats skulle kunna erhålla ekonomiska skadestånd. Tidningsutgivarna menar att de arbetsrättsliga skadeståndnivåerna vad avser allmänna skadestånd redan i dag är mycket höga. Tidningsutgivarna ställer sig kritisk till ett ekonomiskt skadestånd vad avser arbetssökande som inte fått jobb. Skadan - diskrimineringen - är till sin natur ideell. Att skadan eventuellt även kan vara av ekonomisk natur innebär i sig inte att den bör ersättas.
2. Allmänna synpunkter
Utredningen, som haft ett omfattande uppdrag, behandlar i sitt betänkande strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet i första hand på sju samhällsområden, däribland massmedier. I uppdraget ingår även att redovisa kunskap om och åtgärder mot strukturell diskriminering i andra länder och att redovisa relevant kunskap om och åtgärder mot könsdiskriminering i Sverige och andra länder. Utredningens tredje uppgift har varit att föreslå åtgärder för att motverka strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet samt åtgärder för att fylla kunskapsluckor.
Tidningsutgivarna vill framhålla att uppdraget är angeläget. Tidningsutgivarna konstaterar dock att utredningen gjort det alldeles för enkelt för sig när den "paketerar" allmän kunskap om ojämlikheter kopplade till invånares etniska bakgrund, och sedan redovisar denna allmänna kunskap som kunskap om strukturell diskriminering. Det är enligt Tidningsutgivarna ett alltför enkelt sätt att möta ett svårhanterligt problem.
Tidningsutgivarna noterar att utredningen, som en lösning på några av problemen med den så kallade strukturella diskrimineringen, fokuserar på lagstiftning genom olika förslag. Det kan enligt Tidningsutgivarnas mening ifrågasättas om det som avses med förslagen - att bekämpa diskriminering - låter sig göras lagstiftningsvägen.
3. Massmedier
I betänkandets tredje kapitel redogörs för vad som betecknas som strukturell diskriminering inom massmedier. Enligt utredningen är den övergripande bilden av invandraren i media att denne utgör ett "hot" och ett "problem". Invandrade män förekommer ofta som kriminella och invandrade kvinnor framställs ofta som passiva och förtryckta. Vidare uttalas att forskning såväl i Sverige som utomlands visar att rasistiska föreställningar i medierna vunnit status av "sunt förnuft".
Det är således en mycket mörk och kritisk bild av massmedierna som målas upp i utredningen. Det är en bild som manar till eftertanke. Det är dock en bild som Tidningsutgivarna inte känner igen. Tidningsutgivarna delar således inte utredningens uppfattning i denna beskrivning. Enligt Tidningsutgivarna är det synnerligen olyckligt när svepande, och till synes tvivelaktiga, formuleringar och tendensiösa generaliseringar upphöjs till sanningar.
Att det skulle finnas en i det närmaste uttalad strategi i att utesluta samhälleliga företeelser eller att framställa vissa samhällsgrupper i dålig dager, som t ex att tillskriva invandrare allt negativt som sker i samhället, är enligt Tidningsutgivarnas mening en mycket allvarlig anklagelse. Det är ytterst beklagligt att utredningen inte förstår under vilka betingelser medierna verkar. Medierna har till uppgift att självständigt analysera och rapportera kring samhälleliga företeelser och oberoende rapportera, fritt granska och ifrågasätta maktutövningen. Nyhetsvärderingen sker utifrån en fri, obunden och granskande journalistisk rapportering.
Det tycks Tidningsutgivarna om inte märkligt så åtminstone motsägelsefullt när det i betänkandet fastslås att det "saknas mycket kunskap på detta område". Så sägs att det, t ex i Sverige, finns relativt lite forskning som studerat hur specifika grupper beskrivs i medierna och framför allt saknas forskning som undersöker hur olika invandrargrupper porträtteras i relation till varandra. Kunskap tycks även saknas om de exakta relationerna mellan nyheterna och eventuella direkta effekter på människors tänkande och handlande.
Tidningsutgivarna vill återigen knyta an till det ovan sagda. Det är synnerligen allvarligt när allmänna, tendensiösa formuleringar upphöjs till sanningar. Tidningsutgivarna finner det beklagligt att utredningen för fram dessa "sanningar" om medierna när bakomliggande forskning på området är så bristfällig. Tidningsutgivarna menar att denna kunskapsbrist motsäger alla de "sanningar" om medierna som i utredningen förs fram.
Tidningsutgivarna vill avslutningsvis fästa uppmärksamhet vid den undersökning om dagspressens betydelse för demokratin, som medieforskaren Lars Nord genomförde år 2003 på Tidningsutgivarnas uppdrag. Han studerade där bl a sambanden mellan medieanvändning och politisk tolerans. Han fann att "De som främst förlitar sig på riksspridd morgonpress, lokalpress och radio hade överlag en mer tillåtande, tolerant och humanistisk inställning än de som framförallt förlitar sig på TV. I den senare gruppen ville ungefär var tredje person förbjuda moskéer, var femte var för dödsstraff och två av tre var emot adoptionsmöjligheter för homosexuella. I synnerhet rikstidningspubliken, men i viss mån också lokalpresspubliken, uppvisade här betydligt större tolerans." Detta motsäger med all tydlighet utredningens generaliserande påstående om medierna som underblåsare av fördomar.
4.En samlad lag och tillsyn
I betänkandet föreslås en samlad lag och tillsyn som innebär ett förstärkt minimiskydd i förhållande till alla diskrimineringsgrunder.
Tidningsutgivarna delar utredningens bedömning att ett samlat tillsynsansvar leder till ett mer effektivt arbete mot diskriminering på alla grunder. Det är enligt Tidningsutgivarna en rimlig ordning att sammanföra de olika diskrimineringslagarna till en lag.
Tidningsutgivarna tillstyrker således förslaget.
5. Förstärkt skadestånd
Utredningen föreslår att skadeståndet i diskrimineringsmål höjs i och med den nya, samlande, lagen som föreslås. Bland annat skall arbetssökande som diskriminerats kunna erhålla ekonomiskt skadestånd.
Enligt Tidningsutgivarnas mening är de arbetsrättsliga skadeståndsnivåerna vad avser allmänna skadestånd redan i dag mycket höga jämfört med t ex skadestånd för brottsoffer eller försäkringsrättsligt för sveda och värk. Vad gäller förslaget till ekonomiska skadestånd vad avser arbetssökande som inte fått jobb, vill Tidningsutgivarna fästa utredningens uppmärksamhet på följande. Skadan - i detta fall diskrimineringen - är till sin natur ideell. Att den eventuellt även kan vara av ekonomisk natur innebär i sig inte att den bör ersättas. Tidningsutgivarna ställer sig frågande dels till hur eventuella begränsningsregler skulle se ut, dels till bevisbördans placering vad gäller skadan.
Tidningsutgivarna avstyrker förslaget.
6. Åtgärder mot strukturell diskriminering i medierna
Utredningen föreslår att regeringen bidrar till att stärka positionerna för organisationer som arbetar mot rasism. Organisationerna kan härigenom skapa en bas för att utgöra en tydlig motröst till de "negativa och stigmatiserande stereotyper" som förmedlas i medierna. Förslaget syftar till en förstärkning, genom ett fortsatt ekonomiskt stöd, för sådana organisationer som arbetar med motverkande av diskriminering, så kallat empowerment.
Enligt utredningen konstateras i en mängd forskningsrapporter att massmedierna är en central aktör i spridandet av rasistiska stereotyper. Det uttalas vidare att forskarna är eniga om att människor till stor del får sin bild av verkligheten genom media. Det skulle, enligt utredningens mening, betyda att detta område är viktigt att påverka.
Tidningsutgivarna ser med oro på hur lättvindigt utredningen, som om det vore det mest självklara sak i världen, uttalar att "detta är ett område som är viktigt att påverka". Det är enligt Tidningsutgivarnas mening anmärkningsvärt att utredningen visar på en sådan ignorans om mediernas självständighet och integritet.
Tidningsutgivarna delar visserligen utredningens bedömning att inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten är vare sig effektivt eller önskvärt. Enligt Tidningsutgivarna kan det dock inte vara allvarligt menat när utredningen föreslår ekonomiskt bidrag till sådana organisationer som arbetar med diskrimineringsfrågor att påverka medierna i "rätt" riktning. Tidningsutgivarna ställer sig frågande till hur en sådan påverkan skulle ske. Mediernas självständighet och integritet, tillsammans med grundlagsskyddet i såväl TF som YGL, omöjliggör som bekant en sådan påverkan.
Organisationernas uppgift är att påverka medborgarnas uppfattning och fördomar, inte att söka styra mediernas sätt att rapportera om olika samhällsföreteelser, t ex sådana som har anknytning till invandrare. Ett sådant förslag riskerar att urholka mediernas självständighet och integritet. Förslaget är enligt Tidningsutgivarnas mening angripbart ur ett tryck- och yttrandefrihetsrättsligt perspektiv. Det är tidningens ansvarige utgivare som, ytterst, har det juridiska ansvaret för allt som förs in i tidningen. En ordning som innebär att organisationer som företräder diskriminerade grupper, t ex invandrare, ges statlig uppmaning och stöd specifikt för att ställa krav och formulera åtgärder i förhållande till självständiga och oberoende tidningar, inkräktar på det grundlagsskyddade ensamansvaret och mediernas integritet.
Tidningsutgivarna ställer sig därmed avvisande till förslaget.
Stockholm den 22 september 2005
Tidningsutgivarna
Pär Fagerström
Ordförande
Hanna Lind
Jur kand
|
Jeanette Gustafsdotter
