Promemorian "Hemlig rumsavlyssning"

1. Allmänna synpunkter

Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) som beretts tillfälle att yttra sig över rubricerad promemoria, får härmed anföra följande.

Frågan om att tillåta hemlig teknisk avlyssning, s k buggning, har diskuterats i utrednings- och lagstiftningssammanhang i många år. Någon lagstiftning har emellertid aldrig genomförts. Senast - i april år 2000 - lade regeringen fram en lagrådsremiss med förslag om buggning, som dock efter betydande kritik från Lagrådet då ej kom att genomföras.

Utan tvivel är buggning ett mera ingripande tvångsmedel än de övriga möjligheter till avlyssning och övervakning som står till buds. Integritetsaspekterna gör sig starkt gällande. Det skall därför till mycket starka skäl för att legalisera förfarandet.

I promemorian föreslås nu att buggning skall få äga rum som ett brottsutredande verktyg, d v s efter det att ett brott ägt rum, vid brott med ett minimistraff på fyra års fängelse samt i fråga om vissa andra, särskilt angivna, allvarliga brott. Däremot skall buggning inte få användas i brottspreventivt syfte, d v s i syfte att förhindra att brott över huvud taget begås. Detta kan i förstone uppfattas som en tilltalande avgränsning. Enligt Tidningsutgivarnas mening måste dock behovet av buggning som ett brottsutredningsverktyg ifrågasättas. Det finns också skäl att befara att om buggning för detta ändamål tillåts, kommer snart krav att resas på att få använda buggning även som ett spaningshjälpmedel.

I det tidigare lagstiftningsärendet anförde Lagrådet att det då inte gick att dra några säkra slutsatser om buggning är ett tvångsmedel som är effektivt så till vida att andelen uppklarade grova brott skulle öka i sådan grad att det skulle uppväga det integritetsintrång som buggningen otvivelaktigt medför.

I den nu föreliggande promemorian redovisas såväl säkerhetspolisens som den öppna polisens bedömningar av att ett sådant behov skulle föreligga, liksom att bland annat polisen i Danmark har positiva erfarenheter av buggning. Mot den bakgrunden anförs att buggning kan förväntas bli effektivt för att utreda allvarlig brottslighet samtidigt som det också framhålles att det egentligen är "svårt att med säkerhet" uttala sig om detta "utan att tvångsmedlet prövats en tid".

Enligt Tidningsutgivarnas mening är detta inte övertygande. Det gäller i synnerhet som merparten av de exempel som Säkerhetspolisen och den öppna polisen anför på fall där buggning av bostäder eller fordon skulle ha kunnat tillföra en utredning avgörande bevis, i själva verket avser situationer där buggning i så fall skulle ha använts i ett brottspreventivt syfte.

Tidningsutgivarna noterar att förslaget innehåller flera rättssäkerhetsgarantier, t ex att tillstånd skall lämnas av allmän domstol, medverkan av offentliga ombud, att tillstånd endast skall få lämnas om det är av synnerlig vikt för utredningen m m.

Detta är förvisso positiva åtgärder. Tidningsutgivarna finner dock att de inte uppväger de negativa effekterna, särskilt inte mot bakgrund av vad ovan anförts rörande behovet och effektiviteten av buggning i brottsutredande syfte. Mot den bakgrunden avstyrker Tidningsutgivarna förslaget.

2. Särskilt om massmedieföretag

I promemorians lagförslag anges att buggning inte får avse en sådan plats som stadigvarande används eller är särskilt avsedd att användas för verksamhet av någon som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen, d v s lokaler som används av massmedieföretag.

Vidare föreskrivs att buggning inte får avse samtal eller annat tal, där någon som yttrar sig, på grund av bestämmelserna i 36 kap. 5 § andra-sjätte styckena i rättegångsbalken - till exempel en journalist - inte skulle ha kunnat höras som vittne om det som sagts eller uttryckts. Om det vid buggningen framkommer att det rör sig om ett sådant samtal skall avlyssningen omedelbart avbrytas och upptagningar och uppteckningar av samtalet i dessa delar omedelbart förstöras.

Om promemorians förslag skulle genomföras tillstyrker Tidningsutgivarna dessa massmedieundantag. Det kvarstår dock besvärande oklarheter kring vilka garantier som finns för att avlyssningen verkligen avbryts, liksom att dokumentationen därav verkligen förstörs. Till detta kommer att kunskapen om vad som avhörts ändå kvarstår hos den som lyssnat.

Tidningsutgivarna vill, till sist, fästa uppmärksamhet vid att Lagrådet i det tidigare lagstiftningsärendet påpekade att det "synes oklart" om de undantagsregler från massmediernas tystnadsplikt om en meddelares identitet, som återfinns i punkt 4-5 i TF 3 kap. 3 § andra stycket, kan åberopas som stöd för buggning. Enligt Tidningsutgivarnas mening bör uttryckligen klargöras att så inte är fallet. Vidare bör, i enlighet med Lagrådets påpekande, uttryckligen erinras om att efterforskningsförbudet i 3 kap. 4 § TF och 2 kap. 4 § YGL, i viss utsträckning innebär ett hinder mot buggning.

Stockholm den 8 december 2005

Pär Fagerström
Ordförande

Per Hultengård
Direktör