(Ds 2002:48) om passfotosekretess

Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) som till Justitiedepartementet beretts tillfälle att yttra sig över rubricerad promemoria får härmed anföra följande.

1. Sekretess för passfoton m m
I promemorian föreslås att folkbokföringssekretessen i 7 kap. 15 § sekretesslagen skärps på så sätt att sekretess skall gälla för fotografier i offentliga register, t ex pass- och körkortsregistret, om det inte står klart att de kan lämnas ut utan att den enskilde eller honom närstående lider men. Bestämmelsen förses sålunda med ett
s k omvänt skaderekvisit, d v s en presumtion för sekretess.

I praktiken torde detta innebär att ett utlämnande av fotografier så gott som undantagslöst kommer att vägras. I promemorian konstateras också att detta får konsekvenser för mediernas möjligheter att ta del av fotografier ur de offentliga registren. Så snart ett fotografi kan antas - rätt eller fel - komma att publiceras i ett sammanhang som i någon mening kan framstå som negativt för den enskilde kan ett utlämnande vägras. I promemorian framhålls att detta får antas gälla även om den tilltänkta publiceringen motiveras av ett starkt allmänt intresse.

Ett förslag om att begränsa åtkomsten till fotografier ur de offentliga registren lades fram senast för två år sedan (Ds 2000:57). Efter remissbehandling blev förslaget ej genomfört. Då som nu gjordes, utan närmare precisering, gällande att den tekniska utvecklingens möjligheter att sammanställa personuppgifter om enskilda skulle ha "förstärkt den oro" som "många människor uppges känna" inför att fotografier i myndighetsregister skulle kunna användas på ett sätt som kan skada dem eller deras närstående.

Även om det finns skäl att ifrågasätta påståendet om att "många människor" skulle gå omkring och oroa sig över hur deras pass- och körkortsbilder kan komma att hanteras finns det enligt Tidningsutgivarnas mening skäl att ha respekt för att en sådan oro i vissa fall kan föreligga. Det gäller framför allt i samband med hot om politiskt betingat våld från höger- och vänsterextrema grupper. Även om det sålunda kan finnas vissa motiv för att begränsa åtkomsten till pass- och körkortsregistren talar emellertid starka skäl emot en sådan förändring.

Till att börja med torde den som avser att hota eller på annat sätt genomföra ett våldsbrott knappast avhålla sig därifrån bara för att det inte går att få åtkomst till pass- och körkortsbilder på det tilltänkta offret. Tillgången till dessa torde inte vara någon avgörande förutsättning.

Av promemorian (s 39) framgår dessutom att Säkerhetspolisen och Rikspolisstyrelsen uppgett att det inte i mer än "möjligen" några enstaka fall kan beläggas att privat registrering eller publicering av fotografier ur de offentliga registren har medverkat till att enskilda utsatts för brottsliga angrepp. Det skall också noteras att nuvarande ordning inte innebär att registren ligger vidöppna utan att bestämmelsen i 7 kap. 15 § redan i dag gäller med ett rakt skaderekvisit. Ett fotografi får således inte lämnas ut om det finns "särskild anledning" att anta att den enskilde eller honom närstående lider skada. Till detta gäller systemet med s k spärrmarkeringar som används av Riksskatteverket inom folkbokföringen i situationer där det föreligger konkreta hot, varvid ett utlämnande sålunda inte kan äga rum.

Från offentlighetssynpunkt kan det däremot, vilket också noteras i promemorian, vara av avgörande betydelse att kunna få ut en persons bild, inte minst vid nyhetsförmedlingen. Så noteras i promemorian de fyra storstadsmorgontidningarnas publicering av 64 nazister och artiklarna om den s k HIV-mannen. För medierna är också, från ett integritetsperspektiv, pass- och körkortsregistren inte sällan ett viktigt hjälpmedel för att t ex underlätta identifieringen vid en bildpublicering av en viss person med ett vanligt förekommande namn, så att inte någon annan persons bild återges.

En sekretessprövning kommer dessutom, om ett omvänt skaderekvisit gäller, att riskera att bli tidsödande och därmed försvåra nyhetsrapporteringen. Det är vidare synnerligen betänkligt med en ordning där det ytterst blir en registermyndighet som avgör det lämpliga i att en tidning får ut - och publicerar - ett fotografi.

Tidningsutgivarna finner sammanfattningsvis att promemorians förslag torde ha begränsad betydelse för de intressen det avser att skydda medan ett tungt vägande offentlighetsintresse däremot kraftigt begränsas. Mot den bakgrunden avstyrker Tidningsutgivarna förslaget.

2. Personaladministrativ sekretess för polispersonal m m
I promemorian diskuteras om bestämmelsen om personaladministrativ sekretess i 7 kap. 11 § fjärde stycket andra meningen skall utvidgas till att också gälla uppgift om polismans namn. Bakgrunden är en skrivelse från Rikspolisstyrelsen (RPS) där det görs gällande att polispersonalens utsatthet ökat efter införandet av föreskrifter om att vissa polishjälmar skall förses med identifikationsnummer som via en förteckning hos RPS är kopplad till bärarens namn.

Som konstateras i promemorian finns ett starkt intresse av att garantera insyn i polispersonalens tjänsteutövning och för att ge möjlighet att identifiera polispersonal i samband med vissa insatser. Tidningsutgivarna tillstyrker därför promemorians förslag om att inte skärpa den aktuella sekretessbestämmelsen.

Stockholm den 20 november 2002

Tidningsutgivarna

Bengt Braun
Ordförande

Per Hultengård
Direktör