KU- skrivelse angående proposition 2001/02:74 "Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet
Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) vill med anledning av rubricerad propositions förestående behandling i konstitutionsutskottet anföra följande.
I propositionen föreslås att flera s k "hot-brott", närmare bestämt yttranden som innebär olaga hot, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättsak och brott mot medborgerlig frihet skall kriminaliseras som tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. Förslaget innebär en inte oväsentlig utvidgning av tryckfrihetsförordningens (TF:s) s k brottskatalog.
Som motiv anförs bl a att den tekniska utvecklingen ökat risken för att hotfulla yttranden framförs gentemot grupper och enskilda, liksom att det i propositionen också föreslås att den s k databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) skall vidgas, varigenom även andra än massmedieföretag skall kunna få grundlagsskydd.
Tidningsutgivarna har respekt för dessa motiv, men vill ändå ifrågasätta deras tyngd. Det är riktigt att risken för att hotfulla yttranden skall framföras ökar med den tekniska utvecklingen, men det synes mindre sannolikt att detta sker i grundlagsskyddade medieformer. Det gäller också med beaktande av den föreslagna utvidgningen av databasregeln, kring vilken det byggts upp "staket" i form av krav på utgivningsbevis m m. Grundlagsskyddet är med andra ord fakultativt och inträder inte per automatik som för traditionella massmedieföretag.
Mot den föreslagna utvidgningen av brottskatalogen talar enligt Tidningsutgivarnas mening desto tyngre skäl. För massmedierna, t ex en dagstidning, kan kriminaliseringen leda till grannlaga överväganden för en ansvarig utgivare. I grunden handlar det om åtskillnaden mellan det "rapporterande hotet", d v s informationen, beskrivningen, rapporteringen om att ett hot ägt rum - som kan ha ett betydande allmänintresse - och det "hotande hotet", där någon direkt uttrycker ett hot. De föreslagna brottsbestämmelserna gör emellertid ingen skillnad mellan dessa "hot-typer".
Förvisso finns i grundlagarna mekanismer som kan ge visst skydd, såsom den s k instruktionen, JK:s diskretionära prövningsrätt och rätten till juryprövning. Likafullt finns en inte oväsentlig risk för att en utvidgad kriminalisering kan leda till en mera återhållsam rapportering om händelser, där behovet av nyhetsförmedling, information och opinionsbildning är stort. I fråga om det redan befintliga tryck- och yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp - där problematiken är likartad - förekommer att utgivare tvekar inför vad som kan rapporteras, i vilka former det kan ske och kanske t o m väljer att avstå från publicering.
Mot den bakgrunden finner Tidningsutgivarna det angeläget att konstitutionsutskottets ledamöter nogsamt prövar om behovet av en kriminalisering är tillräckligt stort för att uppväga de negativa effekter den kan komma att få. En kriminalisering som endast bygger på tämligen lösa antaganden om en kommande utveckling är enligt Tidningivarnas mening inte tillräckligt starkt motiverad. Den "försiktighetsprincip" när det gäller att ta in nya tryck- och yttrandefrihetsbrott i brottskatalogen som majoriteten i den bakomliggande Mediegrundlagsutredningens åberopade (SOU 2001:28 s 457) som skäl för att inte genomföra en kriminalisering bör därför följas.
Tidningsutgivarna
Barbro Fischerström
Verkställande Direktör
Per Hultengård
Direktör
|
Jeanette Gustafsdotter
