Fler jurister ger inte bättre självsanering

I en debattartikel i Resumé 4 april 2008 ger TU:s VD Anna Serner svar på den kritik som fd PO Lennart Groll nyligen framfört på DN Debatt. Varför skulle det innebära en styrka för ett självsaneringsorgan att ha fler jurister? Det finns all anledning att se upp för denna idé och senaste inspel i debatten om självsanering.

Själv jurist anser jag att rätt person är viktigare än "rätt" utbildning. Och allra viktigast är förstås att kunna skapa förtroende hos allmänheten - inte i juristkåren.

Lennart Groll, Sveriges förste pressombudsman och därtill jurist, debatterade den 11 mars i Dagens Nyheter. Han tycker att självsanering är bra, men att den självsanerande pressetiska instansen fungerar dåligt.

Han grundar sig på att anmälningarna inte ökat, trots att Mikael Persbrandt-målet visar att pressetiken är dålig. Groll anser att PO mest syns i debatten, men inte verkar för en strängare etik. Istället kan det ligga en lösning, tycker Lennart Groll, i att ytterligare förstärka den juridiska åklagarframtoningen på PO. Inte otippat blir lösningen från juristen Groll att just en jurist ska bli nästa PO.

Min bild är en helt annan. Allmänhetens Pressombudsman har genom åren visat sig fungera mycket väl. Allmänhetens kännedom om att man kan anmäla tidningar är hög och ingen lagstiftare har visat någon önskan om att ersätta PO med lagstiftning.

Att som Groll bygga påståenden på anmälningsläget hos PO 2007 är inte trovärdigt, eftersom tjänsten som PO var vakant i nio av årets tolv månader efter Olle Stenholms bortgång. Då saknades debatten! Att vi har och har haft pressombudsmän som är duktiga på att debattera de pressetiska frågorna är en förutsättning för att skapa förtroende hos allmänheten - och kännedom om det pressetiska systemet. Självklart kan en publicist likaväl som en jurist ha den integritet som krävs för ämbetet och därtill värdefulla kunskaper.

En annan självsanerande verksamhet är ERK, som är reklambranschens etiska råd. Där har jag själv ingått i många år genom min tidigare roll inom Reklamförbundet. Jag håller med Lennart Groll om att det finns brister i ERK:s inverkan på utformningen av viss reklam. Respekten för ERK kunde varit bättre.

Men ERK saknar inte jurister (rådet leds av lagfarna domare), vad som saknas är kännedom om ERK:s - och för övrigt även om MER:s - arbete. Och utan kännedom - inget förtroende. Så är följaktligen också lagstiftaren klåfingrig på detta område.

Det är inte heller oväsentligt vilka resurser som tilldelas verksamheten. Redan 1998 började Reklamförbundet argumentera för sammanslagning av ERK och MER (Näringslivets marknadsetiska råd). Men också för att de skulle få kosta mer pengar.

Sedan ett år tillbaka har Sveriges Annonsörer svängt i frågan och vill inrätta en ombudsman på reklamområdet. Och det är bra, men glöm vad det kostar om ombudsmannen ska kunna göra sitt jobb!

Pressombudsmannen och Pressens Opinionsnämnd kostar årligen 4,7 miljoner. Det kan jämföras med ERK och MER som idag kostar sammanlagt runt 650 000 kr.

Svaren på hur man får en högre etisk standard utan lagstiftning är flera. Kvalificerade ombudsmän, mycket debatt och en budget som möjliggör detta tror jag är en god bit på vägen. Jurister i all ära, men de (vi) är verkligen inte svaret på allt.

Anna Serner
VD Tidningsutgivarna