Det våras för betalväggarna 

Efter att det har pratats i flera år verkar det nu som att den här våren blir betalväggarnas vår för dagstidningar på nätet. Hittills har i stort sett all diskussion om betalväggar utgått från ett exempel – The Times, som omväxlande beskrivits som ett misslyckande och en framgång. I Sverige har vi fått nöja oss med exemplet Strömstad Tidning, som i och för sig har beskrivit sina erfarenheter som lyckade, men som ju har ganska unika förutsättningar (en liten och väl samlad läsekrets, liten eller ingen konkurrens på sin marknad och ingen tidigare existerande sajt att ”låsa in”).

Men nu står alltså även de stora drakarna i startgroparna. Internationellt blir förstås New York Times det ledande exemplet när man ”inom kort” (jag har fortfarande inte sett något datum) reser upp sin betalvägg. Och i vårt hörn av världen får vi vårt eget NYT-exempel när Skandinaviens största tidning börjar ta betalt för allt feature-material i april. Och GP lär också ligga i startgroparna för att börja ta betalt under våren.

Så, hur kommer det här att förändra medielandskapet? Emanuel Karlsten på Expressen resonerar utifrån exemplet Aftonbladet om att det är ett viktigt och modigt steg som kommer att förändra branschen. Men inte för att det kommer leda till fler liknande exempel – utan för att det kommer att slutgiltigt visa att det inte går att ta betalt för journalistik på nätet, och tvinga branschen att lyfta blicken och söka andra lösningar.

Jag är inte säker på att effekten kommer att bli så dramatisk. Men det beror naturligtvis på vad man tar betalt för och hur – eller snarare hur det uppfattas av läsaren. Som läsare bryr vi oss självklart inte om en text är ”feature” eller ”nyheter” när vi väljer var vi ska lägga vår tid och våra pengar. Men material som är tydligt nischat mot en avgränsad målgrupp (sådant som resor, barn, bil) och information som är praktiskt användbart i en specifik situation går det förmodligen att skapa betalningsvilja kring. Det går förmodligen också att låsa in utan att störa ”normalanvändaren” så mycket, det skulle nog snarare uppfattas som att Plus-väggen flyttats fram en aning än en helt ny sajtstrategi. Och då blir effekten för medielandskapet i stort förmodligen också begränsad.

Mikael Zackrisson menar att Aftonbladet kan låsa in nöjes- och underhållningsmaterial utan att ta några stora risker – därför att det är underhållning vi betalar för på nätet. Jag tror inte att det är det, inte på nyhetssajter. Material av den typ som läsaren uppfattar som underhållning på en sajt (oavsett om man kallar det feature eller nyheter) finns det gott om på nätet. Om sådant material låses in i stor utsträckning kan det bli ett mer genomgripande test. Om användaren uppfattar att mycket av det man normalt tar del av och delar med sig av har låsts in så öppnas ju nya möjligheter för övriga aktörer. Antingen att följa efter eller att försöka ta en ny position genom att ta över de läsare som stöts bort av betaltrösklarna.

Det är välgörande att det nu kommer fler konkreta exempel som diskussionen om betalt på nätet kan utgå ifrån och som branschen kan lära sig av. Men jag tror inte att svaret på frågan betalt eller inte betalt kommer att uppenbara sig över en natt. I första hand blir det nog snarare test av vilken position de här tidningarna har i sina läsares värld. Har NYT en tillräckligt stark och unik position som ledande dagstidning i USA och globalt för att lyckas? Har GP en tillräckligt unik position lokalt? Aftonbladet har onekligen en unik position på nätet – hur långt kan de utnyttja den? Och vad innebär det för tvåan Expressen (som ännu inte har kommunicerat sina planer offentligt)?