Se hela dagstidningen som ett socialt medium: 3. Mobilen – bli fysisk med läsarna

När jag gick i gymnasiet hade jag till stor del känslan av att framtiden skulle utspela sig inne i en digital värld. Virtual Reality hette det väl då, bland annat. Second Life pratades det om senare.

Men det som har hänt sedan dess verkar på ett sätt vara det omvända. I stället för att vi flyttar in i datorerna flyttar det digitala innehållet ut till oss, till den ”verkliga” fysiska världen. Vi styr TV-spel så genom att fysiskt röra oss i rummet (wii), vi navigerar i digitalt innehåll genom att fysiskt dra, flytta, vrida med fingrarna (iPhone), med AR-tjänster ploppar den digitala informationen upp i vår fysiska omgivning.

Det är väl helt enkelt så att vi tycker om den fysiska världen rätt mycket trots allt. Nya häftiga och användbara digitala tjänster blir då ett sätt att skapa ytterligare lager i och berika den fysiska upplevelsen. Gränssnittet flyttar ut från skärmen i vardagsrummet. Och inte minst när det gäller sociala relationer blir det ju betydelsefullt – vi kan ha med oss våra ”virtuella” nätverk i den ”fysiska” verkligheten.

Ganska mycket av det här ligger ju en bit från dagstidningarnas värld. Men genom mobilen så blir ju även dagstidningen något som följer med oss ut ”i verkligheten” på ett annat sätt än en papperstidning eller en datorskärm. Så om man ska fortsätta resonemanget kring hur dagstidningen på olika sätt kan tillgodose läsarnas sociala drivkrafter tär det kanske i den riktningen man ska leta när det gäller den tredje kanalen – mobilen. Alltså digitalt innehåll som stärker läsarnas/användarnas sociala relationer och upplevelser i den fysiska världen

Några av de mobila nyhetstjänster vi ser idag skulle kunna ses som små försiktiga  rörelser åt det håller. Jag tänker på tjänster som DN:s och GP:s iPhone-applikationer med positionsbaserade krog- och nöjesguider. Men även som Metros positionsbaserade dejtingtjänst Speedflirt som hjälper läsarna/användarna att hitta likasinnade singlar i sin fysiska omgivning.