Tryck- och yttrandefrihet
En av demokratins grundpelare är tryck- och yttrandefriheten som är reglerad i den svenska grundlagen.
Det är lag på att vi ska ha tryckfrihet och yttrandefrihet i Sverige. Här har yttrandefriheten och särskilt tryckfriheten starkare traditioner och bättre stöd i lagstiftningen än i de flesta länder. Stödet är förankrat i grundlag; i Regeringsformen och i Tryckfrihetsförordningen (TF), som har mer än 200-åriga traditioner, samt i Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) från början av 1990-talet. Det betyder att massmedier och medborgare har stor frihet att framföra vilka åsikter de vill.
Några hörnstenar i lagstiftningen är offentlighetsprincipen, meddelarskyddet, förbudet mot censur, den ansvarige utgivarens unika ställning och den speciella tryckfrihetsprocessen.
Offentlighetsprincipen innebär att allmänna handlingar hos myndigheter och allmänna organ är offentliga. Den ger varje medborgare rätt till insyn i alla de dokument som kommer in till eller upprättas hos myndigheterna.
Meddelarskyddet innebär att tidningarnas källor - personer eller dokument som ger underlag för artiklar - inte får avslöjas och inte heller efterforskas av myndigheterna.
Grundregeln för svensk yttrandefrihet är över huvud taget att allt får sägas och allt får skrivas. De undantag som finns gäller t ex upplysningar eller påståenden som kan äventyra landets säkerhet eller utsätta enskilda människor för förtal. Tryck- och yttrandefrihetssystemet bygger på frihet under ansvar. Förhandscensur är uttryckligen förbjuden och av den som väljer att publicera någonting kan ansvar endast utkrävas i efterhand.
För massmediepubliceringar skall det finnas en ansvarig utgivare som ensam bär det rättsliga ansvaret för vad som publiceras, både i redaktionell text och i annonser.
Ansvar för tryckfrihetsbrott kan utkrävas endast i en särskild tryck- eller yttrandefrihetsprocess, där en lekmannajury avgör skuldfrågan. Det är endast i detta sammanhang som jury används i Sverige och avsikten är att ge massmedierna ett extra skydd mot alltför formalistiska bokstavstolkningar av lagen.
|
handboken om personuppgiftslagen, PUL 