Tidningsutgivarna är en branschorganisation som arbetar för fria och konkurrenskraftiga medier för ett öppet och demokratiskt samhälle
KONTAKTPERSONER
Har du frågor eller funderingar som rör Kompetens och forskning? Ta gärna kontakt med mig!
Anna-kari Modin
Ansvarig Kompetens och forskning
Tel: 08-692 46 67
Mobil: 070-584 46 67
anna-kari.modin@tu.se
|
Medieval och smak kommunicerar klass En forskningsrapport om klassresenärers medievanor visar att uppåtstigande resenärer följer tjänstemännens "finkulturella" vanor medan de nedåtstigande följer arbetarklassens. P1 eller TV3 Direkt är inte bara olika program - de är också särskiljande verktyg som bidrar till att markera och upprätthålla skillnader. Med kultur, smak och medieval visar vi vilken klass vi tillhör, eller vill tillhöra. Den som gör ett klassbyte ändrar också sin uppsättning av vanor - habitus - ändras. Kulturen är ett verktyg för att nå målet. Genom att erövra nytt kulturellt kapital kan man få förutsättningar för tillträde till högre positioner. Den rätta smaken och de rätta preferenserna blir mönsterbitar till den nya dräkten.Denna intressanta arbetsrapport kommer från JMG vid Göteborgs universitet. Fågel, fisk eller?är titeln och Mira Öhlin författaren bakom D-uppsatsen. Hon har tidigare gjort en kvalitativ studie av medie- och fritidsvanor hos ett litet antal klassresenärer. Nu har hon utvidgat sina undersökningar med material hämtat från den rikstäckande SOM-undersökningen (Samhälle-Opinion-Massmedia) och gjort ett urval på drygt 2 300 individer samt analyserat deras svar. SOM-undersökningen är för sammanhanget ett gediget material med ett omfattande frågeformulär om medie- och andra vanor samt därtill frågor om både subjektiv klass (vad man själv anser sig tillhöra) och objektiv klass genom frågor om yrke. Det första Mira Öhlin gör i uppsatsen är att förtjänstfullt presentera sin sammanfattning. I ett par korta avsnitt ger hon bilden av hur medie- och tillgången ser ut hos klassresenärerna, vilka medier respektive vilket medieinnehåll de föredrar och vilka smakkulturer klassresenärer ger uttryck för. Sålunda kan man, särskilt vad gäller klassresenärer uppåt, se påtagliga likheter med gruppen tjänstemän. Det gäller morgontidningsprenumeration, mindre läsning av kvällstidningar och tillgång till dator, skrivare och handdator. Generellt ser de nedåtstigande resenärernas medie-och tekniktillgång ut som arbetarklassens, även om mönstren stundvis är något otydligare. För radiokanaler är ålder en viktig förklaringsfaktor till lyssnade och preferenser. Men när der gäller lyssnande på P1 är det klart att det är uppåtstigande och tjänstemän som lyssnar. Reklamradion har flest lyssnare bland nedåtstigande resenärer och arbetar, vilket också överensstämmer med smak för populärkultur hos dessa grupper. Kommersiella tv-kanaler som t ex TV3 föredras främst av nedåtstigare och arbetarklass. Båda resenärstyperna och tjänstemännen lyssnar dock i högre utsträckning än arbetare på Ekonyheterna. Böcker tydlig markör Läsning av böcker verkar enligt undersökningen vara en tydlig distinktionsmarkör. I tidigare studier har klassresenärer uppåt också just betonat vikten av litteratur för att göra verklighet av sin klassresa. I Mira Öhlins material är det 78 procent av tjänstemännen och 63 av klassresenärerna och 35 procent av arbetarna som läser minst fem böcker per år. Läsning är alltså något som tjänstemän har smak för. Det finns dock ingen bra förklaring till varför arbetarklassen inte gör det. Hushållsinkomst ger ingen förklaring. Mira Öhlin vänder därför i stället på begreppen och undrar varför vi inte i stället ifrågasätter varför tjänstemän tittar så lite på tv. Summan av funderingarna blir att kultur, smak och mediepreferenser är och blir ett sätt att kommunicera klass. I ett hierarkiskt samhälle är det betydelsefullt att veta vad detta för den som är och vill vara socialt rörlig. I sitt arbete har Mira Öhlin förstås annars börjat med att diskutera begreppet klass. Finns det ett klassamhälle idag eller har tjänstesamhället ersatt klassamhället? Det var onekligen lättare att prata om klasser så länge det fanns arbetare, borgare och bönder. Idag flyter begreppen i varandras, men Mira konstaterar att eftersom resurser och inflytande fortfarande är ojämlikt fördelade, så är det relevant att tala om ett klassamhälle. Hon refererar och ställer Göran Greider mot Gunnar Strömmer från Timbro och fångar därmed in två politiskt motsatta uppfattningar om dagens klassamhälle. Men vad är då en klassresenär och är det vanligt med klassresor? Social rörlighet - klassresor uppåt eller neråt -definieras med hjälp av sex olika kriterier: Ursprung, riktning, tid, avstånd, ålder och resurser. Mira Öhlin väljer att därtill lägga ett sjunde, nämligen boendet, vilket också visar sig i materialet, boendeform och plats är en klassmarkör. Klassresor kan kvantifieras t ex med Högskoleverket statistik övre andelen studenter från arbetarhem. Den visar mellan åren 1994 och 2004 en ökning från 17 till 23 procent. Ingen ökning att precis häpna över; 70 procent kommer fortfarande från tjänstemannafamiljer. Idag finns ekonomiska möjligheter för den som vill studera på universitet. Men det klassmässiga arvet syns också på andra sätt. Klassresenärer väljer oftare utbildningar som resulterar i ett yrke, gärna lite "tryggt" inom offentlig sektor - yrken som inte kräver kontakter inom näringslivet. Bourdieu i klartext I ett annat kapitel, roligt att läsa, ger sig Mira Öhlin i kast med att förklara vad den kände franske sociologen Pierre Bourdieu egentligen menar med sina teorier. Det är mer än vad han själv gjort. Det är Bourdieu som talar om "habitus", den uppsättning vanor mer eller mindre medvetna som måste förändras för att en livsstilsförändring ska bli av. Den här genomgången av Bourdieus ofta snårigt beskrivna begrepp, exempelvis "fält" och olika typer av "kapital" utvecklar Mira Öhlin med tydliga och roliga liknelser på ett språk som ligger på en så allmän nivå att det dessutom är lätt att läsa och förstå. Herbert J Gans, sociolog vid Columbia university, har forskat och skrivit om kulturtyper, populärkultur och finkultur med olika undergrupper. Varför sammanfaller en viss typ vanor så att det blir ett tydligt mönster av det ena eller det andra beroende på individ? Varför väljer man och väljer bort vissa kultur- och medieformer enligt ett spår som verkar följa utbildning, inkomst, yrke, kön och etnicitet? Vem och vad avgör vad som är "god" smak. Varför anses det finare att läsa böcker än att titta på film på tv? Det hävdas ju att tv-tittande utgör en hälsofara för barn eftersom det är en stillasittande aktivitet. Motsvarande larmrapport för bokläsande har Mira Öhlin dock svårt att föreställa sig. Är läsning svårare och därmed bättre eller har det med utövarna att göra? En vana som är vanlig inom högre skikt är mer eftersträvansvärd eftersom alla strävar uppåt. Kommen så här långt i rapporten blir det sedan mer detaljer om de drygt 2 300 personerna i urvalet med tabeller om bakgrund, boende, utbildning, tillgång till medier, teknik, böcker, vidare om medie- och kanalpreferenser, tidningar, tidskrifter, nyhetsmedier. Och så en genomgång av innehållspreferenser i dagstidningar, böcker, tv-program och internet. Materialet visar hur olika samhällsklasser fördelar sig och de klasser som det handlar om är stabil arbetarklass, klassresenär uppåt, klassresenär neråt och stabil tjänsteman. Här finns både ett och annat att fördjupa sig i och använda vid målgruppsdiskussioner och rannsakningar på redaktioner strategi- och marknadsavdelningar. Författaren är en flyhänt skribent som gärna kryddar sin text med underfundiga kommentarer där hon vänder på begrepp och utmanar invant slentriantänkande. Birgitta Pahlén Källa: Mira Öhlin: Fågel, fisk eller? Om klassresenärers medievanor. Arbetsrapport nr 26, Institutionen för Journalistik och Masskommunikation, JMG, Göteborgs universitet. 2005. www.jmg,gu.se Publikationer/Arbetsrapporter
|
