Tidningsutgivarna är en branschorganisation som arbetar för fria och konkurrenskraftiga medier för ett öppet och demokratiskt samhälle
KONTAKTPERSONER
Har du frågor eller funderingar som rör Kompetens och forskning? Ta gärna kontakt med mig!
Anna-kari Modin
Ansvarig Kompetens och forskning
Tel: 08-692 46 67
Mobil: 070-584 46 67
anna-kari.modin@tu.se
|
Allt om journalisterna. Men hur representativt? Om man står upp till knäna i data om de svenska journalisterna vad ska man då välja att lyfta fram? Att journalistkåren alltjämt står lite, lite längre till vänster i politiken än allmänheten? Eller att journalisterna tycker att de förlorat makt över redaktionen (fast fortfarande har kvar det mesta). Eller att fastanställda blir färre och vikarier och frilansare fler. Eller ska man fördjupa sig i vad journalisterna gör på sin fritid (kulturella aktiviteter)?. Eller hur de bor (lägenhet). I den nyutkomna boken Den svenska journalistkåren kan man välja och vraka både bland socioekonomiska data och bland synpunkter på för yrket viktiga värderings- och samhällsfrågor.Den svenska journalistkåren beskriver en yrkesgrupp som genom sitt arbete spelar en central roll i samhället - såväl i människors vardagsliv som för hur demokratin fungerar. Ser journalistkåren likadan ut som för 15-20 år sedan? Har kåren påverkats av framväxten av nya medieformer? Hur förhåller sig journalistkåren till det samhälle de lever i? Hur representativa är journalisterna? Har de andra åsikter och värderingar än vanligt folk? Bokens innehåll bygger på fem frågeundersökningar - den första gjordes 1989 och den senaste 2005. Undersökningarna, som nu redovisas i ett sammanhang, har letts av professor Kent Asp. Vid varje undersökning har Svenska Journalistförbundet tillhandahållit sin medlemslista och urvalet har sedan gjorts av forskarna. Man kan ha synpunkter på SJF:s roll i detta, men det är förstås ett behändigt sätt att nå just journalistkåren. Vill man nå journalister utanför kåren får man gå andra vägar. Boken innehåller 21 kapitel där forskare och doktorander vid institutionen för journalistik och masskommunikation (JMG). Var om en beskriver och analyserar materialet utifrån en särskild infallsvinkel. Utbildningar ligger efter? Frågan är om det inte blir dags att göra urvalet annorlunda till nästa gång. För även om SJF rekryterar en stor del av journalisterna, så finns det med den brokiga medievärlden numera en mängd varianter på journalistiskt jobb och inte alla väljer att gå med i SJF. Alla väljer inte heller längre att gå särskilda journalistutbildningar, särskilt inte de långa, akademiska. Det är också något att notera, och eftersom det senaste materialet redan har två år på nacken kan man säga att med accelererande fart har dessa förändringar rumsterat om ordentligt bland journalisterna. Å andra sidan visar undersökningen att samhörigheten och känslan av en gemensam arbets- och värdesfär är större nu än vid tidigare undersökningar. Det kunde ju tyda på att yrket nästan definieras som att journalist blir man när man beviljats medlemskap i förbundet. Och är stolt över det. Just sammanhållningen är ju ett känt sätt för en kår att värna sina karakteristika och sina privilegier och hålla undan dem som via bakvägar vill smyga sig in i yrket. Räcker urvalet till? Vad gäller undersökningen bör man läsa tabellerna med ögonen på antalet svarande. Bruttourvalet var 2 000 personer, 1 100 svarade och när man delar upp 1 100 personer på många delfrågor blir det inte så många kvar i varje svarsgrupp. De vänstersinnade journalisterna t ex som får ge bilden av den röda journalistkåren kan bero på ett litet antal äldre svarspersoner som t o m blivit ännu rödare än när de (sannolikt) svarade på motsvarande undersökning de tidigare åren. Men är de representativa för journalistkåren? Undersökarna resonerar själva kring detta, men finner att allt ändå är acceptabelt. Det är inte några omvälvande skillnader mellan journalisterna över tiden. En del självklarheter beroende av omvärld i mera allmänna frågor men inte så mycket rabalder som man skulle ha kunnat tro kring medieutveckling- och förändring. Forskningens "förbannelse", sedd med journalistögon, är ju också att ligga efter i tid, och synpunkter från 2005 känns nu - i en tid som går från ett till hundra på två sekunder - som rätt gamla. De två senaste åren har det hänt mycket som det skulle vara roligt att läsa journalisters resonerande synpunkter på. Nu finns det i stort sett en öppen fråga som redovisas. Den handlar om vad journalisterna anser vara det största problemet inom journalistiken. Ytlighet, likriktning, förenkling tidspress resursbrist är de fem i topp på denna lista med de två första i klar majoritet. Har vi hört och sett det förut? En bra diskussionsfråga som kunde presenterat konkreta lösningar, kunde ha varit funderingar kring varför det blivit så och varför det fortsätter så? Tycker de svarande journalisterna att journalistiken är så i allmänhet, eller är det "de andra" som är ytliga, likriktade etc och är journalistiken från vår egen redaktion likadan? Man kan läsa boken avslappnat och få sina aha-upplevelser. De 27 kapitlen ger en mängd infallsvinklar och mer eller mindre nödigt och onödigt vetande. De flesta kapitlen är föredömligt kortfattade och lättlästa. BIRGITTA PAHLÉN Källa: Kent Asp (red): Den svenska journalistkåren, JMG, Göteborgs universitet, 2007. www.jmg.gu Fakta De forskningsresultat som presenteras bygger på fem frågeundersökningar - den första gjordes 1989 och den senaste 2005. Det praktiska arbetet har genomförts i samarbete med Svenska Journalistförbundet. Undersökningarna, som nu redovisas i ett sammanhang, har letts av professor Kent Asp. Medverkande forskare: Tomas Andersson Odén, Ulrika Andersson, Kent Asp, Britt Börjesson, Monika Djerf-Pierre, Maria Edström, Marina Ghersetti, Bengt Johansson, Monica Löfgren Nilsson, Ingela Wadbring, Lennart Weibull, Jenny Wiik 
|
