Tidningsutgivarna är en branschorganisation som arbetar för fria och konkurrenskraftiga medier för ett öppet och demokratiskt samhälle
KONTAKTPERSONER
Har du frågor eller funderingar som rör Juridik & Etik? Ta gärna kontakt med någon av oss!
Per Hultengård
Chef legal affairs
Tel: 08-692 46 46
Mobil: 070-815 75 29
per.hultengard@tu.se
Alexandra Lundvik
Jurist
Tel: 08-692 46 47
Mobil: 076-527 46 47
alexandra.lundvik@tu.se
Hem 
Juridik & etik Upphovsrätt PM Upphovsrätt PM 4/97 Citaträtten
Juridik & etik Upphovsrätt PM Upphovsrätt PM 4/97 Citaträtten
|
PM 4/97 Citaträtten För en tid sedan meddelade Högsta domstolen en dom i ett mål rörande citaträtten. Med anledning därav har många efterfrågat, vilka slutsatser som skall dras i fråga om pressens möjligheter att citera och om citaträttens omfattning. Tidningsutgivarna har därför bett advokat Peter Danowsky, Danowsky & Partners Advokatbyrå, att i en promemoria kommentera frågan.Promemorian, se nedan, utgör självfallet inte något ställningstagande i den bakomliggande tvisten i sig. Handläggare: Per Hultengård ***** En tidnings citaträtt, som Högsta Domstolen ser den och några kommentarer i anslutning till detta. I målet mellan Dagens Nyheter och Aftonbladet angående den s k JAS-artikeln har Högsta Domstolen gjort intressanta uttalanden rörande en tidnings rätt att återge delar av en artikel som publicerats i en annan tidning. Bakgrunden var att den kvinna som befann sig närmast det störtade JAS-planet lät sig intervjuas exklusivt av en DN-medarbetare. Artikeln med intervjun publicerades i Dagens Nyheter och ett antal uttalanden av kvinnan, direkt hämtade från DN, publicerades i Aftonbladet samma dag. En första fråga i målet gällde om uttalandena var av sådan karaktär att det förelåg s k verkshöjd, vilket är en förutsättning för upphovsrättsligt skydd. Denna fråga besvarade HD jakande. Nästa fråga var om Aftonbladets hänvisning till citarätten skulle leda till att Aftonbladets återgivande inte utgjorde något intrång i Dagens Nyheters rätt till artikeln. HD angav, efter att allmänt ha diskuterat förutsättningarna för citaträtt, att med hänsyn till informationsfriheten och pressens uppgift att skapa debatt finns det anledning att ha en förhållandevis långtgående citaträtt, särskilt tidningar emellan och i förhållande till massmedia i övrigt. Därefter fann HD att de sakuppgifter som förekom i de citerade avsnitten hade kunnat återges på annat sätt än genom citat och HD ansåg att något allmänt informationsintresse inte påkallade att uttalandena citerades i stället för att refereras. HD ansåg att citaten fyllde samma funktion i Aftonbladets artikel som i DN-artikeln, nämligen att ge texten en livfull och personlig prägel. Med ett sådant syfte är citaträtten mycket begränsad. HD avslutar sin dom på följande sätt: "Även om man i enlighet med det förut anförda räknar med en mera långtgående citaträtt för pressens del än den som i allmänhet gäller, måste det - särskilt i betraktande av att referatet även i övrigt ansluter sig nära till /DN-artikeln/ anses att /Aftonbladet/ utnyttjar vissa väsentliga och representativa delar av denna artikel på ett sätt som inte står i överensstämmelse med god sed. Publicveringen av /Aftonbladsartikeln/ utgör således, såsom domstolarna funnit, intrång i DN:s rätt till /sin/ artikel". (Jag har här tagit bort artikelförfattarnas namn och ersatt dessa med tidningarnas namn.) Några kommentarer Man måste naturligtvis ställa sig frågan om HD:s dom innebär en inskränkning av pressens möjligheter att utföra sitt arbete och någon inskränkning av yttrandefriheten. Jag tolkar inte domen på det sättet. HD har inte satt någon ny gräns för citaträttens omfattning, utan tvärtom betonat betydelsen av en vidsträckt citaträtt just för tidningarnas del. Att HD i det här fallet fann att Aftonbladet tagit för mycket ur DN:s artikel har snarare blivit ett tillfälle för HD att befästa citaträttens betydelse, än att inskränka den. Det kan finnas anledning att erinra om bestämmelsen i Upphovsrättslagen § 26 om möjligheten att återge uttalanden av politiker och andra som deltar i det offentliga samtalet. Här stadgas att: "Var och en får återge vad som muntligen eller skriftligen anförs 1. inför myndigheter 2. i statliga eller kommunala representationer 3. vid offentliga debatter om allmänna angelägenheter eller 4. vid offentliga utfrågningar om sådana angelägenheter." I sådana sammanhang behöver man alltså inte ens åberopa citaträtten, utan rätten att återge uttalanden är fri. Likaså är det fritt fram att återge faktiska uppgifter - fakta är fria. Citaträtten är i första hand tänkt för att möjliggöra eget nytt skapande. Någon absolut gräns för hur mycket som får citeras finns inte. Syftet får inte vara att tillgodogöra sig resultatet av någon annans prestation, utan citate sker för att belysa, exemplifiera, förstärka etc. Man får inte citera mer än vad som behövs för detta ändamål. Referat är tillåtna, men det är viktigt att referatet inte görs så omfattande att det i praktiken bara rör sig om en bearbetad version av en artikel. Peter Danowsky
|
