Tidningsutgivarna är en branschorganisation som arbetar för fria och konkurrenskraftiga medier för ett öppet och demokratiskt samhälle
|
Invandrares krav på tidningen: Tillgänglighet och respekt Vad man kan och vad man rimligen inte kan göra för att locka invandrare till tidningen behandlas i en ny arbetsrapport från JMG som grundar sig på resultat från en undersökning i Borås. Den handlar om hur första generationens invandrare ser på svenska medier och på dagstidningar i synnerhet. De intervjuer i fokusgrupper som gjorts och som presenteras i rapporten innehåller en mängd intressant allmängods om balansgången mellan det gamla landet och det nya, om språk och förståelse, om mediernas rapportering och nyhetsförmedling från respektive land samt om mediernas sätt att presentera invandrarna och deras liv och vardag.Inget är precis jättenytt, men rapporten visar återigen vilken utmaning det är för den lokalt starka tidningen att visa sig intressant också för invandrargrupperna. Det handlar om språket - som alltid. Är texten jobbig så varken hinner eller orkar man läsa den. Då missar man informationen om både det svenska samhället och om det som händer och är viktigt lokalt. - Nyheterna kommer snabbare och enklare på tv, säger flera intervjuade personer i uppsatsen och man förstår att tidningen har en rejäl uppförsbacke att kämpa i. Det handlar också om den dåliga och negativa mediebilden av invandrarna, ofta bara problem och elände, brott och straff. Det handlar om vad man upplever som brist på respekt. När det äntligen blir ett reportage i lokaltidningen så är namn felstavade och för- och efternamn på olika personer sammanblandade. Och naturligtvis handlade det om ett pittoreskt helgfirande; som om invandrare i Sverige inte gör annat än att ha pittoreska fester. Valpuri Mäkinen, själv invandrad från Finland har i sin magisteruppsats valt att intervjua två grupper invandrare med helt olika traditioner vad gäller medieanvändning: Invandrare från Finland som nu är väletablerade i Sverige sedan många årtionden och med en stark tradition av dagstidningsläsning och invandrare från Iran som kom till Sverige långt senare och som visserligen också har en bred medietradition men med stark misstro vad gäller mediernas trovärdighet. Iran är också ett slutet samhälle vilket gör att iranierna i Sverige är hänvisade till andra länders medier för att få nyheter från hemlandet. Bruksvärde och symbolvärde Ganska självklart är det så att integration och upplevd delaktighet i samhället Sverige uppmuntrar till läsning av svenska morgontidningar. Även det omvända förhållandet gäller och genom tidningsläsning känner man större delaktighet. Det finns förutom ett bruksvärde också ett symbolvärde i tidningen. Men dagstidningen ställer krav på sin läsare. Det informationsbehov man har innan man han hantera det nya språket fylls lätt och hellre av satellitsänd tv eller internet och där förmedlas dessutom nyheter om det forna hemlandet. Man väljer medium efter den typ av information man önskar, och iranierna i undersökningen ser inget symbolvärde i just tidningen. Finländare har förstås jämfört med många andra invandrargrupper fortfarande lätt att få tag på finska dagstidningar, och en prenumeration kostar inte särskilt mycket till Sverige. De kan enkelt fortsätta den tradition de har med sig hemifrån, från världens mest tidningsläsande land. I den här undersökningen - som i ett antal andra - får svenska medier kritik för bilden de förmedlar av invandrarnas hemländer. Finländarna tycker att nyheter från Finland kunde publiceras på finska och de vill också få veta mer finska sportresultat. Däremot tycker de att nuvarande "finska spalten" har blivit slentrian. De är inte rädda för att kräva särbehandling; de har bott så länge här och är så många att de tycker att den lokala tidningen kan anpassa sig till dem och deras behov. Iranierna uttrycker samma missnöje men uttrycker inte särskilda krav på särbehandling. Däremot att redaktionen kunde anstränga sig lite mer för att ta reda på vad läsarna är intresserade av. Bort från skrivborden och ut bland folk. Att kunna och inte kunna Rapportens författare ser var tidningar i Sverige går miste om läsare och prenumeranter. Men hon ser också sansat på vad som är möjligt och omöjligt i de förslag som invandrargrupperna framför som önskelistor. Man kan inte ägna hur många sidor som helst åt utrikesnyheter, man kan heller inte publicera delar av tidningen på andra språk (i så fall hur många och vilka?). Kanske kan man heller inte, vilket provats på olika håll, favorisera invandrare bland arbetssökande journalister. Däremot kan man vidga sina vyer som journalist, vara nyfiken, kreativ och innovativ utöver den svenska vardagen och förslagsvis sammanfatta viktiga nyheter på lätt svenska. Tidningen kan bli mer mångkulturell och söka innehåll som kan locka potentiella läsare, vinkla från andra håll än de gängse och invanda mönstren. Lätt som en plätt är det förstås inte, men lite samtal då och då med dessa potentiella läsare kan ge intressanta kunskaper. Det visar den här arbetsrapporten. Birgitta Pahlén Källa: Valpuri Mäkinen: En tidning för alla? Om invandrares användning av och attityd till medier i allmänhet och dagstidningar i synnerhet. Arbetsrapport nr 21, JMG, Göteborgs universitet, 2004. www.jmg.gu.se
|
