Tidningsutgivarna är en branschorganisation som arbetar för fria och konkurrenskraftiga medier för ett öppet och demokratiskt samhälle
|
Internet ingen garanti för utvecklad demokrati Internet är bra till mycket men det är ingen automatisk genväg till att stärka medborgarnas delaktighet i politiken och därmed utveckla demokratin. Detta har sagts och debatterats förut. Nu kommer ytterligare underlag. Medieforskaren Ulf Buskqvist vid Örebro universitet visar i sin doktorsavhandling att den nya tekniken i sig inte garanterar en sådan utveckling. Det viktiga är att olika organisationer och medieföretag kan och verkligen vill bjuda in medborgarna till en aktiv dialog på sina webbplatser. Webben är ett viktigt komplement till de massmediala offentliga arenorna. Men webben besitter inte någon magisk teknik som av sig själv kommer att förändra politik och demokrati i en given riktning.Ulf Buskqvist har studerat hur politiska partier, medieföretag och sociala rörelser utformar och använder sina webbplatser. Hans avhandling fokuserar på politisk kommunikation i samband med riksdagsvalet 2002 och valet till Europaparlamentet 2004. Det visar sig att det fanns stora skillnader mellan de olika webbplatserna och att många av dem då var ovilliga att släppa kontrollen. Rädda för medborgarna? I sin avhandling noterar Ulf Buskqvist med förvåning att partipolitikerna inte tog vara på möjligheten att kommunicera med medborgarna på ett annorlunda sätt än det traditionella, där alla budskap måste gå via medierna. De politiska partiernas webbplatser verkade i stället styra bort väljarna från en dialog med partierna under valrörelserna. - Det tycks som om partierna var rädda för vad medborgarna kunde gå in och göra, tycka och säga och att de saknade resurser och kunskap för att kunna möta medborgarna på webben. Om medieföretagen konstaterar Ulf Buskqvist att de visserligen gav sken av att bry sig om besökarnas åsikter, men att de styrde och begränsade deltagandet och använde inläggen på olika sätt för att skapa en attraktiv webbplats. (Man får inte glömma att medierna har en särskild situation vad gäller ansvarsfrågan för publicerat material.) På de politiska ungdomsförbundens och de sociala rörelsernas webbplatser användes däremot tekniken föga förvånande mer. Användarna bemöttes som aktörer som sökte kunskap och som hade vilja och förmåga att delta i diskussioner och engagera sig i politiska frågor - inte som besökare som ska hanteras och guidas. Här vände man sig ju mest till ungdomar, och unga människor vill använda och är vana vid att använda nätet som en fri arena. Nu skriver vi 2008 och bloggar och multikommunikation har blivit legio. Kanske skulle en undersökning idag ge en annan bild av det politiska åsiktsutbytet? BIRGITTA PAHLÉN Källa: Ulf Buskqvist: Medborgarnas röster. Studier av Internet som politisk offentlighet, Örebro universitet, Medie- och kommunikationsvetenskap, september 2007. www.hum.oru.se 
|
