Tidningsutgivarna är en branschorganisation som arbetar för fria och konkurrenskraftiga medier för ett öppet och demokratiskt samhälle
|
Ta barnens intressen på allvar Nyhetsmedier som vill attrahera barn får inte glömma att de är just nyhetsmedier. Ta barnens intresse för nyheter på allvar och tro inte att barn bara vill ha tävlingar, spel och lekar. Det var den gemensamma nämnaren för seminariet "Barn och tidning" som arrangerades för tyska dagstidningar och nyhetsorganisationer av tyska utgivarföreningen BDZV i slutet av januari i Berlin. Drygt 120 anmälda från tidningar från hela landet samlades för att dels få ta del av aktuell forskning om barns intresse för nyheter och dels en rik flora av erfarenheter och cases från olika tidningar och nyhetsbyråer.Seminariet var det tredje seminariet på temat barn och tidningar och alltsedan starten för tre år sedan har intresset för frågan stadigt ökat. Anja Pasquay från BDZV räknar med att det också kommer att bli ett fjärde seminarium nästa år. Inte bara tävlingar och spel Förutom att ta barnens intresse för nyheter på allvar, ska man även i tryck ge barnen sådant som de gillar som serier, skämt, söta djurbilder, gåtor, och räkne- och läsespel, sade Axel Dammler, som kommer från "Icon kids & youth international research" i München och som inledde hela konferensen med att presentera hur barn idag tänker kring nyheter och medier. Men sådant är mer "nice to have" och tillhör inte tidningarnas kärnvärden, fortsatte Axel Dammler. Tidningarnas kärnuppgift är att förmedla nyheter och det ska de göra även till barn. Barn lever inte under en ostkupa, de blir inte intresserade av vanliga nyheter senare i livet, världen kommer in i barnkammaren redan idag vare sig de vuxna vill det eller ej. Axel Dammler var oerhört engagerad när han illustrerade ett antal aktuella dramatiska händelser som självklart väcker barns nyfikenhet: föräldrarna som slängde ut sin baby ur ett brinnande hus, terroristdåd, barnmord, och en modig student som räddar en liten tigerunge med mun mot mun-metoden. Men barnen funderar ofta över helt andra frågor än vi vuxna när de möter den här sortens nyheter och behöver andra förklaringar. Vad är mun mot mun-metoden? Varför kan en mamma döda sitt barn? Visuella medel viktiga Dammler menade att många teman i sig är helt relevanta för barn. Andra teman måste vi göra relevanta. Som ett exempel visade han hur en tysk tidning skrivit för barn om fästingplågan. Mitt i uppslaget avbildas en omtyckt idrottsstjärna, som själv blivit fästingbiten. Runt omkring hans historia återges flera korta faktaartiklar om var fästingar finns, hur de sprids, hur man kan skydda sig, och vad man gör om man blivit biten. Idrottsstjärnan drar till sig barnens intresse och artikeln kommer med intressant information. Här följer några råd från Axel Dammler: - Arbeta med visuell information eftersom barn har mycket lättare att ta till sig den. - Ansikten på både människor och djur är viktiga. - Bredvid de färgrika bilderna måste texterna byggas upp på ett överskådligt och omväxlande sätt. De måste signalera "kul att läsa" inte "jobbigt att läsa". - Varning för präktiga tecknade figurer med budskap från vuxna till barn. - Bilder, bilder, bilder. Bilder är oerhört viktiga i kommunikationen med barn, påpekade Petra Kaminsky som leder avdelningen Nyheter för barn på Deutche Presse-Agentur (dpa). Barnagenturen som funnits i ett år gör varje dag ett barn-grafikuppslag på ett aktuellt tema. Några slutsatser som Petra Kaminsky drar från ett års arbete är att även om texter ska vara korta och enkla så får de inte inkräkta på ämnenas komplexitet. Barn nöjer sig inte med "känna till nivån" utan vill veta hur det förhåller sig. Texterna ska ha ingångar ur verkliga livet och innehålla många frågor. Humor är tillåtet. Men det är också viktigt att barnen också hittar material som de känner sig bekanta med. Det kan vara om till exempel vänskap eller skolbekymmer. Livscykelmodell fångar alla åldrar Chefredaktören Manfred Sauerer och Förlagsledaren Martin Wunnike från Mittelbayerischen verlag KG i Regensburg visade och berättade om hur de försöker fånga morgondagens läsare. De utgår ifrån en livscykelmodell där de publicerar sidan "Zinni" en gång i veckan för de allra yngsta, 0-6 år. Juniorsidan för 5-14-åringar publiceras dagligen och är kopplad till en hemsida och ett månatligt magasin . Under eget varumärke "Kult", som är en Internetportal vänder de sig till 14-20-åringar. Kult följs upp med en sida i veckan och ett magasin i monaden. Alla tre produkterna kompletteras med särskilda sidor speciellt riktade till dels grundskolan, dels gymnasieskolan en gång i veckan. Även gruppen unga vuxna ägnas särskild uppmärksamhet i nyhetsurvalet i tidningen. Men inte bara produkterna är viktiga för förlaget som också lägger ner stor kraft på en årlig festival "Die MZ Kinderbürgerfeste" med målet att samla alla intressenter kring barn. Primär målgrupp är barn upp till 10 år och deras föräldrar, som också är kärnmålgrupp för tidningsprenumeration. Sedan starten 1995 har 46 fester med 850 000 besökare arrangerats. I juni 2006 kom 50 000 personer. Ett roligt exempel på specialerbjudande till föräldrar är att få en provprenumeration under fyra veckor med 10 procent rabatt per barn. För den med tio barn blir det gratis. Självklart utnyttjas den täta kontakten också till utvärderingar, attitydundersökningar och läsarkontakter. Det som imponerade på mig när jag med alla mina krafter koncentrerade mig på de tyska presentationerna var den seriositet som präglade alla projekten. Inget kändes som "vi måste göra något för barn" utan alla hade ett väl genomtänkt syfte som självklart var anpassat efter den rådande situationen och de resurser som fanns tillgängliga. Många tidningar har tagit hjälp eller samarbetade kontinuerligt med olika agenturer som har specialkunskaper om barn och deras medievanor men också pedagogiska kunskaper om barns läsande och omvärldsuppfattning och som hela tiden hjälper tidningarna att undersöka hur de går hem hos publiken. Ibland kunde jag nästan tycka att pedagogiserandet gick väl långt, en tidning är ändå en tidning. Det jag saknade i flertalet presentationer var uppföljande kvantitativa mätningar. Hur många, vilka, med vem osv. Hur vet vi annars om tidningarna lyckades med att få barnen att bli framtida läsare? Det är ju det uttalade målet. GÖRAN SUBENKO Källa: Presentationer vid BDZV:s seminarium, Barn och Tidning. Berlin i januari 2008
|
