Tidningsutgivarna är en branschorganisation som arbetar för fria och konkurrenskraftiga medier för ett öppet och demokratiskt samhälle
|
Århundradets match: Bloggare mot journalister Vi skriver - du läser. Så var det förr. Men nu kan vem som helst skriva, höras och ses och de utrymmen som tidigare var exklusiva arenor för medierna är nu var mans tillgång. I en nyutkommen skrift Journalistik, nätet och maktens ordningar från Stiftelsen Mediestudier diskuterar tre författare vilka konsekvenser internet med nya publiceringsformer och bloggar har för journalistiken. Men konsekvenser också för publiken och för medierna som sådana. Är det medierevolution på gång, kommer journalister likt sättare och grafiker att försvinna? Den nyaste tekniken öppnar många möjligheter och stänger andra. Över- eller underskattar vi effekterna av det nya?Det är Anders R Olsson, Michael Karlsson, och Lars Ilshammar som diskuterar frågor som offentlighet, interaktivitet och segregation. Deras gemensamma grundplatta är att demokrati förutsätter att medborgarna har tillgång till bra och begriplig information. I stor utsträckning bygger medborgarna sin uppfattning om samhället på vad de hör och läser i olika medier. Däremot har författarna olika infallsvinklar och stundom olika åsikter. Anders R Olsson, frilansjournalist, och tryckfrihetsdebattör och bloggskeptiker skriver om vilken eventuell roll bloggarna kan spela som komplement till journalistiken. Ingen stor roll, enligt hans sätt att se. Han tror inte på kommunikation många till många utan hävdar att folk vill ha och behöver en ordnad informationssituation, en till många, där urval, faktakontroll och källkritik gjorts på journalistens vis. Ordning och reda och SOU - Om det ska bli en ny journalistik så ska den i vederbörlig ordning utredas och definieras, dess egenskaper diskuteras och så småningom preciseras. Därefter måste det klargöras vem eller vilka som ska leverera denna annorlunda journalistik och vem eller vilka som ska betala, anser Anders R Olsson, och man ser framför sig en ny gedigen statlig utredning om de ännu okända mediernas funktioner. Men under tiden får vi fortsätta blogga, och Anders R Olsson pekar på några fall där bloggandet faktiskt kan komplettera "den riktiga" journalistiken". Men att bloggarna skulle kunna bidra med något särskilt substantiellt kan han inte tro. Att publicera sig bland en mängd bloggar betyder ju inte att man blir läst eller sedd. Man kan ju invända att det är skillnad på bloggar och bloggar; någon avslöjar ministrars hemliga ekonomi, andra deras konstiga akademiska bedrifter och ytterligare andra är superspecialister på ett antal möjligen smala men intressanta fackområden. Medieforskaren Michael Karlsson har granskat hur mycket interaktivitet det egentligen finns på de stora svenska mediesajterna. Andelen artiklar med länkar och kommentarsmöjligheter har blivit betydligt fler de senaste åren. Däremot har möjligheterna för läsarna att bidra till rapporteringen med annat än artikelkommentarer blivit färre och färre. Men han ser ändå ingen annan framtid än Internet och publicering med potentiell interaktivitet. Journalisternas framtid? När sålunda nuvarande medie-monopolsituation och tolkningsföreträde urholkas hotas också journalisternas yrkesidentitet. Det är inte så mycket lön och anställning som den professionella kunskapsbasen som naggas i kanten från olika håll. Redan sjunker antalet sökande till journalistutbildningarna - det går att ju komma ut i medierna utan den. Michael Karlsson pekar kommenterar också interaktivitetens demokratiska funktion och är inte imponerad av vad som i detta avseende presenteras på nätet. Kort sagt blir kanske inte det demokratiskt tankeutbyte mer kvalitativt när precis vem som helst yttrar eller publicerar sig om precis vad som helst, gärna om sig själv. En annan fara är att synen på nyheter vrids några varv och blir mer spekulation och ryktesspridning än faktaförmedling. IT-forskaren och historikern Lars Ilshammar driver flera teser. Framför allt tycker han att det är en chimär att det offentliga samtalets skulle ha breddats till följd av multimedialiseringen. Det är i alla fall samma gamla debattröster som vädrar samma frågor i alla kanaler, nya som gamla. Ilshammar hävdar också att internet fortfarande är en marginell företeelse sett ur ett vardagslivsperspektiv, som - "till skillnad från medier som radio och tv inte infogas i de dagliga rutinerna på något självklart sätt". Men då har han inte läst medieforskningens publikstudier, t ex Mediebarometern 2006 som visar att svensken lägger 53 minuter per dag på internet. Det kan jämföras med 22 minuter för en morgontidning, 20 minuter för böcker, 14 för tidskrifter och 10 för kvällstidningar. 65 procent av svenskarna är inne på nätet varje dag, att jämföra med 75 procent för radiolyssnandet. Vaddå? Inte infogat i de dagliga rutinerna? Vad vill Ilshammar ha för siffror för att inse att nätet i bredbandsexplosionen spår blivit ytterligare en folklig och bred mediekanal med plats för nyheter, sport och nöjen, information, tumult och recept och annonser. Snubblande likt - ja just det - en dagstidning. BIRGITTA PAHLÉN Källa: Anders R Olsson, Michael Karlsson, Lars Ilshammar: Journalistik, nätet och maktens ordningar. Antologi utgiven av Stiftelsen Institutet för mediestudier, Stockholm 2007. www.mediestudier.se
|
